Som den travälskare jag är så hade jag nog hoppas lite för mycket och nästan ljugit för sig själv angående NUNCIO. Går vi tillbaka ett år i tiden så fanns det absolut inga tvivel kring stjärnan och för varje start så såg han bara bättre och mer oslagbar ut. Under hela vinteruppehållet längtade jag efter vinterns stora höjdpunkt nämligen prix d’amerique där världens två giganter skulle göra upp.. Men efter en förkylning under uppladdningen i kombination med dåliga träningsförhållanden så valde Stefan Melander att ställa in Frankrike-Äventyret. Januari passerade och avslutades med världens bästa travlopp där Bold Eagle inte gjorde någon besviken och utklassade världseliten på ett imponerande sätt. I februari gjorde NUNCIO årsdebut där han triumferade  och besegrade travare som BRUNO DI QUATTRO och numera elitloppsklara SPRING EROM. Han följde upp denna seger dryga månaden senare  genom att bland annat besegrade VOLSTEAD – imponerade kanske inte, men jag var ändå förhoppningsfull inför framtiden och det kändes som om formen knackade på.. Så kom dagen när NUNCIO skulle kvala in till Olympiatravet. Han misslyckades att nå ledningen men fick ändå ett bra slagläge då de tog positionen i andra par utvändigt, men på sista långsidan blev de störda av en stumnade ON TRACK PIRATEN – när de väl  avancerade så fanns inte den riktigt speeden och vinnarskallen man är van att se hos världsstjärnan. De fick ändå ett frikort till finalen men det roliga slutade lika fort som det började då det hela slutade med startgalopp.. Så med dessa tveksamma insatser i ryggen var jag minst sagt orolig inför  senaste starten. Örjan hade tillsammans med NUNCIO tilldelats bricka 1, de hela inleddes med att de inte hade en chans att svara ut riktigt startsnabba VÄSTERBO HIGHFLYER – det löste sig ändå riktigt bra när de återigen tog positionen som tvåa utvändigt. På sista långsidan när Örjan försökte avancera så fanns det inget ”krut” kvar och NUNCIO fick se sig besegrad av både VÄSTERBO HIGHFLYER och
SLIDING HOME.

Vet inte hur många uppvärmningar jag studerat och beskådat med NUNCIO – men säga vad man vill när en världshäst galopperar i lugna farter. Jag personligen tycker det är en fröjd för ögat – det är INTE vilka galoppsteg som helst utan rytmiska där han utstrålar en enorm karisma och glädje. Detta är ett bra exempel varför jag ägnar så mycket tid till denna underbara sport –  få se dessa individers glädje!

Få hästar har den meritlistan och den insatsen som ligger högst på min lista är elitloppet 2015 när han fick trava hela vägen i tredje spår – vilket ekipage som helst hade vikit ner sig totalt, men han strid hela vägen in på linjen och var inte långt ifrån triumf!

Kanske kommer NUNCIO tillbaka bättre än någonsin – kanske gör han det inte.. Och egentligen saknar det värde för det viktiga är att han mår bra och att han får göra det han brinner för och tycker är roligt. En frisk NUNCIO är det som räknas oavsett om det blir i i den gröna hagen eller i vinnarcirkel.